Det där med studenten

Man ska ju vara glad och se framtiden ljus och allt det där..
Jag gör tvärtom. Det känns som allt jag känner till och älskar rycks ur mina händer sakta med jävligt säkert.
Som att allt jag bryr mig om sakta rinner som sand genom händerna och säger Hejdå.
Som en bro över mörka vatten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0