run baby, run
Älskar det, att bara känna marken under fötterna. Hur man kommer längre och längre. Hur flåset börjar ta sig i lungorna men man fortsätter springa. Jag vet vad jag vill och jag springer för det. Och just nu är det det enda som drar mig framåt, för här känns det som tiden står stilla. Som mamma sa "Du måste se framåt när det är som svårast" Och det är det jag gör. Jag SKA lyckas. 
Kommentarer
Trackback
