Jag kom på en tanke här om dagen. Jisses vad jag har kämpat för att komma dit jag är idag. Utseendemässigt, har det krävt många tårar och många jobbiga träningspass. 11 Kilo var det som skulle bort. Nu har jag gått upp ca 1 kilo i muskler ist, och det känns så gött! Mina ben är inte att leka med när det kommer till löpning längre ;)

 

Det har tagit mycket stön och mycket smärta. Med mina knän är det inte alltid lätt att hålla modet uppe och ändå ge sig ut. Ändå gör jag det, för att smärtan ska inte vinna. Skulle det den skulle jag inte vara en speciellt roligt person att umgås med. Men jag kämpar och en dag ska jag vinna, tills dess.. lets go! 

 

Kanske inte ser mycket ut för världen för er. Men om man jämtför sen i vintras så är det knappt samma person..