Man är bara en förlorare om man ger upp.
Jag hoppas på att bli friskt. Efter nio år är jag såå trött på det här. Att ständigt ha ont och ständigt få kämpa för att orka. För att orka ställa sig upp från stolen fast smärtan skär i hela mig. Jag är så trött på det här. Ingen doktor kan heller hitta något problem. Det låter som det är cancer, men det är bara kronisk smärta i axlar och knän. Men .. att varje gång du ställer dig upp från en stol, eller går upp ur sängen eller alla gånger du vaknat på nätterna för att du inte har någon känsel i varken armar eller ben eller att inte kunna åka bil för smärtan blir för intensiv efter 10min.. DET, tar på en. Jag är så trött på det här.
Men jag är positiv, jag hoppas, hoppas och hoppas jag kommer bli frisk.
Bli frisk så jag får söka polisskolan och följa min dröm.
En av mina drömmar är att kunna sätta sig på huk utan att det ska svartna framför ögonen.
Kunna lyfta mina kusiner utan att inom mig tappa andan. Jag hoppas. Hjälp mig hoppas!
Jag visste inte om jag skulle våga skriva detta egentligen. Kanske för att folk skulle se det som jag ber er tycka synd om mig eller att jag klagar. Men för mig är det bara ett sätt att skicka ut dåliga tankar och återigen finna kraft till att fortsätta kämpa. Man är bara en förlorare om man ger upp, och jag klarar mig alltid.
Kommentarer
Trackback
