Duger?
När ska det duga med bara mig?
Vad mer är det du begär innan du ska vara nöjd?
Varför duger aldrig det jag gör?
Varför behövs det alltid en part till?
Sårad och förtvivlad
Vamlar jag i mörkret.
Ensam och grå, står jag i hörnet.
Sträker ut min hand, men som alla andra gånger också, väljer du den andra.
Jag visste jag aldrig kommer duga åt dig.
Du letar alltid efter den där andra.
Like a frosen rose, you just stand there, beautiful and cold.
Har mycket att tänka på.
Kommentarer
Trackback
