När du minst anar det
Detta året har varit riktigt jäkla jobbigt faktiskt. Eller hösten kanske jag ska säga. Gjorde slut med min pojkvän som tog mig otroligt hårt och som tog riktigt lång tid att släppa, körkortet kronglade som fan, knäna höll på att braka ihop, visste inte vart jag skulle ta vägen efter gymnasiet och studenten kändes som helvetet själv..
Men nu, precis när jag mest behövde det träffade jag dom bästa av vänner. Silje och Elin har verkligen hjälpt mig klara alla svåra hinder efter vägen. Självklart har massor av fler av alla underbara vänner hjälp mig och bara funnits där i vårt och torrt! Jag tog mitt körkort, studenten kändes plötsligt bra och jag började älska singellivet, fått lägenhet och vet vad jag ska göra till hösten! Livet känns bra och varje kväll somnar jag med lycka i hjärtat. Vart jag än vänder står massor med öppna händer.
Peace out!